Ja så känns de just nu som att verkligheten plötsligt hårt gjorde sig påmind. Det kom som en blixt från klar himmel och genast var drömvärlden borta. Kvar var den hårda verkligheten, vilket fick tankarna att snurra värre än vanligt.
Det är verkligen en tid för funderingar och eftertanke just nu. Så mycket har hänt på så lite tid, tror inte riktigt jag hängt med alla gånger. Eller kanske har jag helt enkelt inte velat hänga med, inte velat se vad som egentligen hände. Kanske fanns jag en temporär trygghet i att se allt i ett drömlandsljus istället för att se den gråa verkligheten.
Mycket funderingar kring vad jag ska göra med mitt vita oskrivna ark. Det ark som ska bli min framtid. Mycket funderingar kring vem jag är och vad jag vill. Många nya möten och situationer det senaste har fått mig att fundera mycket på detta. Vad är mitt mål, mina drömmar och vad kan jag tänka mig offra för att nå dit.
Det verkar inte finnas någon rak väg för mig att gå (varför göra de enkelt), just nu är det meningen att jag ska ta den snirkliga skogsvägen, utforska och hitta min egna väg. Vilket egentligen bara vore att fortsätta på den väg jag alltid gått, även fall jag tappade den vägen i några år. År som inte varit bortkastade utan bara en annan typ av lärdom men nu åter till mina kära skogsstig. Får se om någon slår följe med mig, men jag vet i alla fall nu att jag har kämpat för hårt och för länge för att vara den jag är och stå för det jag står för, så nästa gång kommer ingen kunna lura mig av skogsstigen. Det är här jag kommer vandra, vandra gärna med mig eller på en parallell väg men försök inte tvinga mig lämna skogen.
This is me take it or leave it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar