Till min anonyme brevskrivare och fönsterknackare!

Jag vet inte vad du vill eller vad du har för problem. I normala fall brukar man knacka på dörren om det är något man vill diskutera, och när man skickar brev är det normalt att berätta vem man är.. Att skicka brev och vara arg och ha massa åsikter utan att våga skriva sitt namn är ju bara löjligt! Du måste ha klara problem med sig själv som inte vågar stå för vem du är eller vad du tycker.

Jag tycker i alla fall detta börjar bli riktigt tröttsamt och förstår inte alls vad du är ute efter. Ditt intresse för att springa utanför folks fönster i skydd av mörkret och banka på rutor tycker jag är något du bör samtala med en psykolog om! Lägger du inte ner detta kommer jag se till att det blir ett samtal med män i blåa uniformer som står näst på tur. Är det något du promt måste berätta för mig som du försöker göra genom morsekod på rutan rekommenderar jag dig istället att skriva ett brev med avsändare så vi kan diskutera detta och så du kan få höra även den andra sidan av historien.

Här kommer en bakgrundsbild till alla er som inte vet vad det handlar om.

• I januari fick jag ett anonymt brev skickat hem till mig. All text var datorskriven och ingen avsändare fanns.
  
• I feb var det någon som kastade en stor snöboll på min ruta. Ungar tänkte jag och brydde mig inte mer.
  
• Någon vecka senare är det någon som på kvällen bankar på min ruta och sedan springer. Suck tröttsamma ungar tänker jag ännu en gång.
  
• I fredags (6/3) var det dax igen, återigen någon som bankar på samma ruta och sedan försvinner.
  
• I söndags (8/3) var det dax ÄNNU en gång. Någon bankar på rutan och rusar sedan och gömmer sig någonstans. Förbannat tröttsamt.

Till saken hör att rutan dom bankar på är i vardagsrummet, den är inte i marknivå och jag som är 180cm lång når inte upp till rutan om jag står i rabatten under fönstret. Alltså känns de inte längre som det är småungar som roar sig med lite bus.